Ett årtionde har gått. Jag gillar att se tillbaka, men att summera 10 år, 3653 dagar, 87672 timmar eller 5 260 320 minuter går inte. Det skulle kunna bli 5 260 320 inlägg om jag så ville. Men det besparar jag mig själv ifrån.
Jag dammar av en sliten låt, spelad för många år sen. Spelad när jag var ett litet barn. Den får symbolisera vad jag känner. Kanske inte texten matchar. Kanske inte melodin får mig ur balans. Kanske de inte kan synkronisera varandra. Men kanske är det känslan som sitter kvar. Känslan av att vara ett barn.
 Och nu väntar jag med spänning, väntar som ett barn. Jag ser frammåt - ser mot ett årtionde bestående av mindre nollor. Det finns inte mycket fler nollor att spräcka känns det som. Jag har gjort det här decenniet. Och nu ska jag inte tänka mer på det. För tankarna tycks ha tystnat till musiken av en gammal sliten låt som jag  stampar takten till.