Jag har glömt den där känslan

Ibland säger någon en mening, som är så bra, och så klar, att man måste upprepa den för sig själv, bara för att man ska begrava den djupt inom sig och få njuta av betydelsen för några extra ögonblick.
Ibland ser man något så vackert att man måste gnugga ögonen och se efter igen om det finns kvar, och sedan med ett leende gå vidare, och kanske slänga en sista blick över axeln bara för att försäkra sig om att det var på riktigt.
Ibland drömmer man en dröm, som är så verklig att man tror på den när man vaknat, och sedan måste berätta för den om alla man möter fram tills sömnen åter slår några blanka steg i vårt minne, och då fylls vår tankeverksamhet av hoppet om att drömmen ska komma på återbesök.
Ibland får man höra musik, som får kroppen att försvinna, murarna att rämna och hjärnan att vara delaktig i den oklara rytmen som spelas. Det är så vackert att man kan minnas detta en lång lång tid efteråt, även fast känslan av att vara ett par toner försvinner alldeles för fort.
Ibland har man en känsla av att vara älskad. Då kan man inte tänka på annat. Ingenting fungerar. Man kan inte vända sig om för att försäkra sig om att det existerar, man kan inte upprepa det, för det finns inget att upprepa, man kan inte gå till sängs och hoppas att det ska återvända, för det är inget du kan ta på, och du kan inte försvinna, för det finns ingenting som är mer äkta än kärlek. Du bara känner den, och den får dig ur balans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0