Konst: 'Håll käft'



Att födas med talets gåva är en sak, men för att verkligen kunna lägga vikt i de ord man uttalar krävs det kunskap till tystnad.
Jag är nog född utan den kapaciteten, för många situationer jag upplever som obekväma försöker jag tala mig ur, och det kan fungera till viss del - tills man inser att man antingen har sagt för mycket och förhoppningen om att vara en 'intellektuell och svår tonåring' har gått till spillo genom att man pladdrat på om typ det mest svenska som finns - regn. Eller väder överhuvud taget. Eller något annat ovesäntligt. Det handlar om kallprat.
Egentligen ville jag inte lägga någon stor vikt av den här texten på hur folk pratar och för sig i obekväma situationer, utan jag ville slå ett ord för hur skönt det är att vara tyst. Och tystnaden är faktiskt bäst när den är delad. Att tillbringa tid med en vän som kan bokstavligen "hålla käften" gör vardagen mycket bättre.
Det tar en tid att komma dit, och många murar ska rivas tills man tillslut står där en dag, då man kan gå hem till varandra, lägga sig i varsin soffa och stirra tomt ut i luften och bara förstå universums problem. Eller kanske bara strunta i dem.  Att ha en vän man kan slappna av med och som man känner sig så hemma att man kan gå och sova när kompisen sitter och pluggar är vad jag efterstärvar. Jag vet att det krävs uppoffringar osv och mycket lång tid, men det är så värt, inte som mitt ordbajseri liksom, det är bara ren avkoppling. Som att stå i duschen två timmar för länge om morgonen fast skolan redan börjat och sedan ta dagen som den kommer.
Att det kan bli jobbigt med tystnad är jag fullständigt medveten om, och just därför reagerar jag som så många andra med utfyllnadsprat. Om ingenting. Jag kunde lika gärna sitta och dricka mitt eget saliv, för ungefär så intressant är det att lyssna. Nej, personer som är bekväma är vänner. Dom märker man vilka dom är, och dom kan jag själva slappna av med tystnaden.  "Vi ligger tysta i en krater, ler..." Ja, tystnad är glädje, kärlek och gemenskap. Den är delad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0