Det är nog det vackraste jag sett, och om det inte är det, så liknar det det på nära håll.
Jag har aldrig kännt igen mig mer i en film, och om jag hade den här skulle jag se den en gång till. Och sen en gång till. Och varje gång jag var sjuk skulle jag se den ännu en gång. Och jag skulle blunda när hon springer i brudklänningen bland höstlöven och musiken drar i nerverna. Jag skulle titta, med hela sinnet under scenen när färgen kastas mot väggen i takt till musiken.
 Jag har aldrig kännt känslan av att vara totalt lost i en film, men nu grep den mig och jag vill inte förlora den mer. Mitt liv är - borde vara - och kommer alltid vara som det framställs.