Nu sitter jag där igen - och tröstpluggar latin. Jag tror jag har åkt fast, för det finns inget roligare än att studera första, andra och tredje deklinationen. Avus, avum, avi, avos ...
Pluggträsket är svårt att ta sig ner i, och svårare att komma upp ur, och jag har en känsla av att jag vuxit till mig denna termin och faktiskt pluggar! Det är väl så det är att bli vuxen - man inser sitt ansvar, och snart fyller jag 17 vilket ju betyder endast ett år tills man får flytta hemifrån!
Det fanns ingen mening med det här inlägget så nu ska jag sluta vokabulärvomera och istället ta tag i filosofin som ska lämnas in imorgon. Om det ändå fanns word på den här datorn ><