Om jag var en atom, så skulle jag ligga I artonde gruppen. Jag skulle vara en valenselektron utan behov av att röra någon annan. Den som har allt och är nöjd med det, den som bara lever livet i sin egen bubbla, tillsammans med likasinnade och vi skulle titta på de andra som desperat kämpar för att byta till sig elektroner i olika slags bindningar. Folk binder sig, till andra människor, till djur, till saker och det gör oss beroende. Vi är ständigt på jakt efter den där bekräftelsen och falska känslan av att vara komplett. Så jag jämför människan med en atom och tänker att vi båda behöver känna oss fulla och därför söker närhet hos andra, atomer för att kasta lite elektroner och vi för att, tja, vad kan man säga – dela känslor?
Jag ser allt detta som  stora plustecken, så kanske är jag ändå en vagt positivt laddad valenselektron, för egenltigen vill jag nog hålla mig för mig själv – krypa undan när ingen ser och  krama ihjäl tystnaden. Jag vill inte dela med mig av mina elektroner, och jag vill inte söka någon annans då jag kanske finner att  dessa fungerar bättre, att blandningen kanske är fin och en kemisk reaktion uppstår. Jag kanske är den rädda atomen ändå som helst gör mig av med mina för att slippa bråk, jag bara ställer upp på andras villkor för att göra dem nöjda, så att tja, jag också någonstans kanske känner mig nöjd, om än lite okomplett bara. Delar av mig fattas ju!
Jag leker med denna tanke, och att vi alla lever i kovalenta bindningar, jonbindningar, vi är negativa och positiva, dras mot varandra, och från varandra, och vi delar på allt vi har för att vi ska känna oss som bra människor. Jag försöker generalisera människor, dra alla över en kam och klura ut åtminstone vilket grunämne jag skulle vara, och vilka bindningar jag har. Antagligen är jag den svagaste av dem alla, den som bara lägger sig för alla och ger ifrån sig allt den har, även fast jag ibland känner mig stark!
Jag har ialla fall insett en sak – jämför aldrig människor med grundämnen, det finns typ 180 stycken grundämnen, men många tider för många människor för att alla ska fungera på samma sätt som en atomjävel. Tack gode gud att vetenskap inte är min grej!