Packa ner solen och slå ihjäl sländan som sitter på min kind

Med glädje i bagaget vaknade jag upp på en så tunn madrass att man kan kalla golvet min säng. Intill mig låg en galen Amanda och en trött Nora. De diskuterades huruvida paret, nästintill Amanda, hade lyckats hålla sig ifrån varandra - eller ej ... Fast i förtroende ska jag berätta att jag tror dom lyckades faktiskt, nåväl, så gott det nu går!
Morgonen startade med våfflor i magen och ytterligare en tupplur på den tunna madrassen och sedan bar det av iväg hem. Men nu är det så att allt detta inte går att jämföra mot vad som komma skall!
Idag tisslades det och tasslades det på norska hemsidor och två biljetter bokades, en med flyg och en med tåg - en till Stockholm, och tyvärr så leder den andra förstås bort härifrån. Men såna tankar vill jag inte ödsla tid  på nu för det är faktiskt bara 19 dagar tills Joakim kommer hit. Kanske borde jag göra en lista på vad vi ska hitta på - det finns ju så mycket man vill göra när man är kär!
Bara den där grejen som en mycket viktig vuxen i mitt liv en gång sa till mig: "Jag måste ju kyssa min man överallt, eftersom varje nytt ställe vi kommer till - har vi aldrig tidigare kyssts på." Kanske är det så man ska se på livet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0