Vaknade upp på soffan med ett träd slående i mina öron och en mamma, en mammas kompis, en syster, en systers kompis och en kompis gapandes. Skönt - jag är där jag hör hemma; hos buller och brak. "Salimm", alias: Salem al Fakir sjungandes på tv - en melodifestival i repris och morgonen var gjord. Ute värmde solen snön och lockade till vår, i alla fall i mina tankar.

Över gatan fanns det mjölk och kakor och jag frestade Nora på maryland cookies, fint upplagda på kakfat, hemgjord chailatte och ett trevligt samtal vid mitt köksbord samt små glimtar av en fin fransk film. Det blev ett kort, glatt spontant möte utan särskilt djupa tankar utdelade - bara härlig tillvaro och senare tog vi även en tidig eftermiddagspromenad i parken. Satt på en bänk, pratade festival och njöt av livet. Längtade kanske lite tills dagen då snön försvinner och man kan ta av sig skorna och trycka ner tårna i det fuktiga gräset för första gången. Tillslut blev det dags för mig att kasta mig in i Stockholms ickefungerande kollektivtrafik och fara till jobbet. Nåväl, summeringen av denna dag är god. Solen sken, mitt psyke sprudlade av liv och jag har njutit.
(Btw, jag har klippt mig)