Nu är det kväll och min Os-ockuperade själ fryser ihjäl. Någon har stängt av värmen. Någon har gjort så att portkoden inte fungerar. Någon har stäng av tbanan och Någon har inte gått ut på hela dagen. Det var otroligt skönt och det är nästan så man önskar att de ringer från skolan och säger: "södra är stängt imorgon pga snöovädret."
Men antagligen inte, för antagligen kommer jag få gå upp en timme extra tidigt, även fast jag har sovmorgon, och jag kommer med trötta steg släpa mig genom den puderlätta snön ner till telefonplan och sitta med hackande tänder och stirra på en tom skylt och vänta efter ett ljud av någon som vill informera mig om vad som ska hända. Men ingenting kommer hända och jag kommer sitta kvar och stirra och inte våga röra mig ur fläcken. Mina fötter kommer börja darra och i paniken kommer jag sparka skorna så de glider av, och sen på igen bara för att hålla igång. Till ingen nytta för jag kommer göra det för långsamt, för kylan har förfrusit mina muskler och jag kommer bara bli ännu kallare - tillslut kommer jag avsimmad på en bänk skjutsas till sjukhuset där man tragiskt nog kommer proklamera min bortgång.
Okej, sidospår är inte alltid så kul.
Jag kommer inte våga röra mig ur fläcken och efter två timmar kommer en förvirrad sl-man ropa ut i knastriga högtalare: "god eftermiddag, för resande mot mörby centrum är samtliga tåg inställda och kommer ersättas av bussar vilka borde dyka upp... snart.... trevlig resa!" Alla kommer sucka och inga bussar kommer komma. Eller jo, den där överfulla som inte ens orkade stanna för det fanns ingen plats att ens försöka tränga in en ynka liten individ på. Jag kommer gå hem och sätta mig här i kylan, sörja över min idrottsuppsats som jag inte kommer kunna lämna in och sen.... sen ska jag nog gå ut och hälla vatten på snön - jag är så jävla förbannad på den!!!