Med en tekopp som bränner mot handflatan och psykadelisk musik som bedövar öronen sitter jag för första gången den här helgen vid en dator. Märklig känsla, och jag har absolut ingenting att skriva om.
Ibland kan man bara behöva rada upp lite saker som är viktiga att komma ihåg, och ibland kan man behöva prata bara för att munnen inte ska växa ihop, och antagligen så måste jag skriva för att inte tappa mina fingrar. Det skulle göra förbannat ont och jag skulle aldrig mer kunna skriva. Desto bättre skulle jag dock kunna kalla mig missbildad eller liknande och hämta ut massor av bidrag. Typ som alla samer och deras renar som hela tiden råkar ut för "olyckor".
Jag tenderar att bli någorlunda sarkastisk och ironisk och allt det där som många inte kan förstå i en text när jag blir allt för trött. Så glöm vad jag sagt. Jag är fortfarande i den ålder där jag kan säga saker och sedan ta tillbaka dem .... (läg nedanstående inlägg)
Den här helgen har varit lärorik, och det absolut viktigaste jag lärt mig är att jag kan lära utan en skolbok! Inte en enda bok är öppnad denna helg. Istället har timtals av disskuterande och filosoferande, och även tystnad tillbringats med min mor och det har jag fått ut en del utav.
Idag for vi till Liljeholmen och för första gången på år tog jag en spontan "shoppingrunda". Jag spenderade 500 kr och vill nu fälla en tår för varje bortkastad krona. En ny t-shirt med texten 'take me home' klär min kropp och jag undrar om det inte är mina pengar som kallar på mig. Nu kan iaf en man i sin jakt på ett leende gå in och värma sig för en stund.  Kanske är mode ett nytt område att testa på att skriva om? Nej, skulle inte tro det. Det räcker med att mina riksdaler runnit iväg som sand. Varfan ligger öknen någonstans!?
Nu ska jag fylla på min 4:e kopp Marco Polo-te och sedan ska jag ... tja, framtiden får bestämma vad jag hittar på därnäst.