This is my happy place

Någon sa till mig att det är dags att vässa pennan och åter trycka den mot arket.
Jag spånade igenom epoker ur min blogg och fann ett syfte med det. I det första inlägget jag gjort yttrar jag faktiskt någon slags tanke om att fylla på för var dag som går under ett år, men se hur det gick. Jag sitter här, två år senare, och tusentals erfarenheter rikare.
Ett långt förhållande, i båda betäckningarna, nya musikupplevelser, nya vänner, nya filmupptäckter och nya känslor. Jag har tränat muskler jag inte visste att jag hade och jag har bytt dialekt otaliga gånger. Jag har tecknat ett abonnemang helt själv, varit ute på resande fot, insett det fina i att vara ensam och förbättrat min ryska. Jag har tappat förtroendet för många, och vunnit andras tusen gånger starkare. Jag har börjat lägga om rälsen i nya riktningar och utforskar varje steg jag tar, jag tar en dag i taget och vinner nya poäng hela tiden, jag upplever att jag faktiskt kommit att leva i symbios med mina tankar. Jag har kommit att upptäcka att världen är ju precis som sån jag upplever den - därför är det bara jag som styr. Jag har tagit mig någonstans och bara den senaste tiden har hastigheten ökat så brutalt att jag numera kan känna fläktande briser i mitt ansikte. Det är dags för att åter börja söka ord på mina tankar för att frigöra dem i världen.
Kära Karl, du är så välkommen hem till ditt tankerike!

Kommentarer
Postat av: killen i villan som älskar the way you lie.

Åh Kalle. Att gå in på bloggen för att läsa dina gamla tankar och funderingar, och istället mötas av nya inlägg är ren lycka. Tro vad du tro vill, men om du hade sett mitt leende när jag insåg att det fanns tre nya inlägg så hade du trott mig. Fortsätt, och tänk lite som jag tänkte förut - I'm writing to find out what I'm thinking.

2011-08-15 @ 16:19:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0