Jag sitter och läser DN - kulturvänstern och kulturhögern har inlett någon slags offensiv front på kulturspalten där de tycks turas om att gå till anfall. Jag läser detta med nöje, nickar instämmande i båda krönikorna. "Vilken fantastisk diplomat jag skulle bli!" Ett flin brer ut sig över mitt ansikte och jag inser att jag aldrig behöver bråka med någon; jag har ju inga åsikter! Gud så skönt.

Jag sitter vid borde och tuggar gårdagens cheescake. Ost blir torrt om man inte ställer det i en plastpåse, likaså min cheescake, men vad gör det? Den smakar ju så lukuliskt!

Min bortresa mor kommer hem snart. Jag ser mig i spegeln, ett spöke blinkar tillbaka. Vintern har visst tagit med min hud och klätt den i sin snöskrud. Min mor kommer vara brun, mörkbrun, väldigt mörkbrun, nästan det där ordet man inte får säga om man är PK - och det är jag! Vi kommer se ut som två pianotangenter mot varandra. Men jag saknar henne, så hon är välkommen hem ändå!

På stereon spelas Hästpojken. Första minnet; stirra ner i kudden, blunda hårt, försöka somna. Vrider och vänder och väntar på att sms-signalen ska plinga till. Skicka då! Sofia hade köpt skivan på rean 2008 för 50 kronor, och jag visste inte vilka det var. Jag fick låna skivan efter en lyssning.

På tal om Sofia, så får hon avsluta det här med ett inlägg hon skrev på Facebook häromdagen, det är refererat till ett gammalt blogginlägg utav mig, vilket grundar sig i ett telefonsamtal vi hade under hösten 2009.

"Idag, går inte att förklara vilken bra dag det varit! Mobiltelefonen vibbrerar under täcket, fumla med trötta fingrar, trycka på knappen - Hallå?
-Var är du?
- I sängen ... var annars?
- Jag med, klockan är 10 över åtta.
- Jaha?
- Vi skolkar?
- Okej, hejdå
- Hejdå."