Ifall man går på bio själv brukar man få höra något i stilen med att man är socialt missanpassad i samhället. Jag är en av de som får höra det titt som tätt, och idag skulle jag vilja slå ett slag för att gå på bio - själv.
Anledningen till att jag tycker ensamma biobesök är mer uppskattade än biobesök med sällskap beror främst på tystnaden.
Att ha vänner som pratar mycket är ofta trevligt – men inte när det gäller bio. Ni vet när man sitter där, mitt upp i en superspännande film och plötsligt trycker sig kompisen nära inpå och viskar i örat en kommentar i form av tillexempel: ”ofta det där händer på riktigt”, eller ”Vad har hon på sig egentligen?” Då önskar man att den kunde knipa, och samtidigt gör i alla fall jag detsamma.
Att gå på bio med en kompis frambringar tvångstankar av att hela tiden kommentera filmen tillsammans.

Men det som är det absolut bästa med att gå själv på bio är att du nu faktiskt kan skapa dig en helt egen uppfattning av filmen. Där finns ingen som direkt när filmen är slut reser sig och proklamerar: ”Gud vilken bra film” eller ”Det var nog det värsta jag sett”.
Istället kan man i lugnt och ro lämna filmen med sina egna analyser av vad man faktiskt varit med om de senaste två timmarna.
Man kan säga att man inte blir påverkad av vad kompisarna tycker, men är det inte så att om en kompis tycker något i filmen var kul och nämner det, så börjar man automatiskt tänka i banorna: ”Det kanske var ganska kul ändå …”
Går man på bio själv, har man chansen att efteråt tänka igenom filmen och dessutom har man ingen press på att tänka fort för att vännen snabbt vill veta din åsikt om filmen. När man senare pratar om filmen med andra är det då mycket lättare att framföra sin egen åsikt om filmen och inte en mix av din och dina kompisars åsikter.

Ibland får man snilleblixtar om något man verkligen måste berätta för omvärlden, och tyvärr har jag inte fått en sådan just nu. Rätt ofta när man är ute får man också en idé om att det här ska jag skriva senare i min blogg - men jag kan inte komma på en enda sån idé nu. Därför blir det här inlägget ganska tomt och handlar mest om utfyllnad av bloggen. 
Frågan är varför gör jag det? Lika gärna som att sitta här och skriver strunt skulle jag kunna fylla min hjärna med rationell information om Tycho Brahe eller läsa ut 'A christmas carol', men jag sätter mig framför datorn med lite ny frän musik i lurarna och kopplar upp mig.
Det mediokåta jaget har börjat ta över och i kampen om läsare uppdaterar man oftare och oftare även fast man inte har något att säga - bara för att man vet att läsarna då återvänder i hopp om att få läsa något intressant.
En smart idé om man sitter i denna krissituation skulle vara att börja kasta skit. Exempel som Sveriges "bloggarelite" tagit till sig. Kanske skulle man testa? Men vad skulle det löna sig till, de flesta av mina kompisar bloggar inte ens så de skulle inte kunna försvara sig med menlös skit eller kasta genial idito tillbaka på mig. Förvisso har vi Sofia - men varför? Hon är en bra människa, och de tyckte nog de flesta bloggare också om varandra ... innan de började blogga. Nu kastar de skit, och enligt en 'vetenskaplig' studie, så leder alla bråk på Svensk internetmark till en enda person... Katrin Zytomierska.
Hon måste ha väldigt lite att skriva om - eller bara extremt få tankar. Stackars, stackars henne :)

Jag har haft en för himmla bra dag på jobbet. Jag är slut i hela min kropp, i hela mitt psyke och jag borde sova för imorgon ska pappa följa mig till gymmet. Träningsvärken är över!!!
Förutom att jag hade väldigt skoj på jobbet så hade vi det också väldigt tråkigt (hej jag är ambivalent) med många timmar av icke händande ting. Då skrev vi en lista om allting negativt denna dag, och vilken jag nu tänkte visa upp här för det är en mycket vacker lista, att vara mycket stolt över!

Lista över dagens mest negativa händelser och saker:
1. ont i fötterna
2. toaletter
3. Var är människorna? (detta skrevs innan superrushen inför tredje föreställningen av globen horseshow)
4. HÄSTAR
5. Darins version av 'Viva la vida'
6. 500-lappar
7. tröstdrickane i brist på annat att göra = toalettbesök = långpromenad
8. TID (alldeles för mycket tid)
9. Folk som beställer en "läsk"
10. Cola Light
11. 'We are all the winners' låten
12. Tyrolerhatt
13. GUbben som försökte sno en delicatoboll
14. We are all the winners ... igen
15. Popcorn (dom är överallt och fastnar under skon)
16. Citronloka
17. Frysen ( jag fastnade i handtaget)
18. Tip top
19. Nationalsången
20. Fjårtizar
21. Random kille i orange jacka

Dagens bilder. Jag tillbringar kvällen hos Sofia och pluggar. Ryska kasus ur min nya fina bok jag fick i födelsedagspresent. Det jobbiga med att ha mycket plugg är att man inte vet var man ska börja. Det är som att ha ett garnnystan med 20 ändar istället för 2. Man vet liksom inte var man ska börja dra för att det ska bli bäst.
Så här ser iaf mitt hår ut numera, fast kanske lite mörkare. Sofias badrum badar inte bara badkar utan även i ljus. Haha

Igår färgade jag håret i skolans omklädningsrum om jag inte tidigare förtalt detta.  Numera är mitt hår en härlig kombination av groteska nyanser rött, lila och brunt. Somliga kallar det mahogny.

Imorgon är det en vecka tills jag åker till Paris. Det är 8 år sedan jag var där och äntligen ska jag tillbaka. Staden har under flera år växt i mitt intresse och jag har tillslut även börjat intressera mig för det franska språket.
Jag kommer nog dock aldrig få en chans att lära mig det förens universitet. 
 Men... även om min franska är urusel så längtar jag som ... obeskrivliga ord. Paris ska bli fantastiskt och för några dagar ska jag och Sofia få ta del av stadens aura, med Montmartre och Eiffeltorn hit och dit.

Det är nog det vackraste jag sett, och om det inte är det, så liknar det det på nära håll.
Jag har aldrig kännt igen mig mer i en film, och om jag hade den här skulle jag se den en gång till. Och sen en gång till. Och varje gång jag var sjuk skulle jag se den ännu en gång. Och jag skulle blunda när hon springer i brudklänningen bland höstlöven och musiken drar i nerverna. Jag skulle titta, med hela sinnet under scenen när färgen kastas mot väggen i takt till musiken.
 Jag har aldrig kännt känslan av att vara totalt lost i en film, men nu grep den mig och jag vill inte förlora den mer. Mitt liv är - borde vara - och kommer alltid vara som det framställs.

På sistonde har jag varit extremt paranoid. Detta nådde sin kulmen idag i och med att min 'mördare' väntade på mig i trappen. 
 En smilande naturtvåa med mörkt lockigt hår stod och blängde på mig utanför spanskaklassrummet, jag vände om och sprang - letar desperat efter ett gömställe. Ingen var efter mig. Jag var allt för nära trappan på fjärde våningen. 
 En halvtimme senare flyr jag längst en korridor med skydande ettor efter mig, en försvunnen 'mördare' och jag slår huvudet i dörren. In på spanskan och frustar "jag hann!", alla blickar på mig. Jag är sen. Men jag lever än ...

Vad handlar detta om?
 Det kallas Killer game, och efter detta ökande hot mot mig själv har mina vänner börjat bevaka vägen där jag går och ständigt är man på flykt. Man känner sig som en fånge, man känner sig instängd, bevakad, och rädslan av att någon närsomhelst ska vända sig om och skrika killer gör mig så paranoid att mina naglar spricker. 
 Jag 'dödade' mitt offer idag, och nu står jag inför nästa utmaning. Behovet av att ropa orden sprider sig som värme genom kroppen och rädslan man ständigt känner tar ut sig på offret. Ännu ett offer avverkat. 
Klart för en ny skoldag!:) 

Gårdagen var fantastisk. Det var nämligen min födelsedag. Jag gillar inte att fira, men det här var något speciellt. Alex har varit uppe hela helgen - anledningen till denna frånvaro.
Vi var på konsert, det vackra episka bandet Mew som spelade på cirkus. Lam publik och jag var i en annan värld. Så vackert så jag dör. Det är ordlöst och för bra för att försöka beskrivas. Det räcker så. Fatta liksom! :)

Jag förstår nu. Jag har kommit till en insikt, och det känns så bra!
Det känns som jag har svaret på allt. 
 I födelsedagspresent fick jag av pappa och Camilla ett "årskort" (det är inte ett årskort än utan blir om jag tränar flitigt) på world class. Det invigdes idag.
 Pappa var med för att hjälpa till och han körde skiten ur mig - jag är död. Fyfan vad klen man är. Och jag som tänkt söka militären och faktiskt fick brev från pliktverket förra veckan där det stod att jag var lämplig och kanske ska kallas till mönstring! Detta fick mig motiverad.
 Saken jag iallafall ville komma till är mina tankar kring upp-pumpade matchomän. Jag har aldrig riktigt förstått mig på deras gångstil när de liksom svajar fram med armarna e bra bit utanför kroppen. NU! Nu förstår jag varför. Det är nog inte för att de tycker att de ser så jävla coola ut, utan för att de är stela. De är totalt döda - precis som jag är i detta ögonblick. Jag kan inte röra min överkropp och därför går jag nu exakt likadant som den mest matchomatcho i hela Svearike! :O
Tyck synd om mig ....

Ja, så var det den där nya influensan, den så kallade "Svininfluensan", "svinis", "baconfeber" whatever.
Jag har funderat över den och det är så märkligt hur det avlånga landet Sverige reagerar.  Jag tänker inte lägga vikt på fakta - för tyvärr har jag inte orkat sätta mig in, men jag kan inte låta bli att förargas.
Känns det inte som att vi åter står i en krigsperiod?
Sverige har delats i två läger och det råder kaos. Det är de som ska vaccineras, mot de som inte ska vaccineras. Media har blåst upp det som en ballong och vi kan ju bara bäva inför när den spricker. Föräldrar runt om i landet är livrädda och snart kommer det säkert råda undantagstillstånd.
På samma sätt som i det gamla Sovjet har folkets ställts mot varandra och numera "anger" man de personer som inte ska vaccinera sig. Man skriker, tjallar och så lågt som mobbar de som inte vill vaccinera sig och det är så otroligt hur detta kan ske i ett land som detta, ett land med total demokrati.
Ändå accepteras det inte att en del av befolkningen, jag vet inte hur stor del, väljer att säga nej till detta vaccin som svenska staten köpt in.
Elever runt om i skolan förhör sina vänner i hoppet om att hitta någon stackare som gjort "fel" val.
Allt ställs mot sin spets när den svenska jantebefolkningen drar ut på rövarstråt och avverkar alla som ställt sig utanför gemenskapen. Alla som väljer att stå utanför ska bort. Stalin gjorde detsamma. Jag vet att jag drar allt till sin spets, men jag kan för gudsskull inte förstå hur dessa människor, föräldrar, deras barn, tänker när de argt argumenterar: Tänk om du smittar någon annan?
SO WHAT?! Är du vaccinerad blir du förhoppningsvis inte sjuk, och vad spelar det då för roll? Är det inte mitt eget val att stå utanför? Är det inte mitt land - och juste, var inte Sverige en demokrati där alla har rätt till en åsikt? Jo, så länge du följer gamla vänliga jante.
Jag trodde faktiskt för ett ögnblicks sekund att vi höll på att se en förändring, men tydligen inte. Föräldrar värvar sina barn som sprider traditionen vidare och nu har vi som väljer att stå utanför utsets till syndabockar för sjukdomen. H1N1 håller på att dela Sverige i två delar, jag har gjort mitt val och jag vill att det accepteras. Mer kan jag inte göra, för jag har inte resursen att sammansvärja ett land i konflikt. Tänk att en vanlig influensa ska leda till så mycket bekymmer. Jag klandrar inte de som väljer att vaccinera sig, men tyvärr blir jag klandrad för att jag väljer bort solidariteten i att hjälpa mitt land. Det är så sorgligt att dessa människor kan klandra oss för att vi inte väljer att gå till vårdcentralen medans vi blir dränkta i kritik och skrik så fort vi nämner influensan. Skrattar jag får jag ett panikslaget skrik om " Det där är inget kul, man kan dö!".
Jag ber om ursäkt för en difus text, men jag behövde avreagera mig på de människor som dömmer mig för att jag enligt dem gör "fel val".

Jag har gjort det! Varit i tid till alla lektioner, varit aktiv på alla lektioner och varit pigg när jag går från skolan! Nu vet jag var jag har min sömn någonstans, och den ligger mellan 00.46-06.60!
Dagen har i princip bestått av plugg - och därför har jag inte kommit på några värdefulla tankar att dela med mig av.
Mew snurrar i min iPod - längtar till måndag. Alex kommer på fredag och jag har 12 prov denna termin.
För att vara extra nördig tänkte jag lägga ut min lista jag skrev på allt som ska göras denna termin. (Btw, jag önskar mig inte en jacka i födelsedagspresent)

- Naturkunskapsprov
- Inlämning av labbrapport (NK)
- Filosofiförhör - existentialismen
- Filosofi - Eget arbete (lång uppsats!)
- Engelska - referatskrivning
- Latinprov
- Spanskaredovisning: Ecuador
- Svenska: Argumenterande tal
- Engelska: Läsa "A Christmas carol"
- Inlämning: "Lord of war" (mänskliga rättigheter)
- Mänskliga rättigheter: Eget arbete (Ungdomsfängelser i Ryssland)
- Psykologiarbete

Rädda mig någon?

Gårdagen var så att säga en mycket intressant dag - jag tröttnade på min mobil som inte ville samverka och likaså mina nycklar som Gustav gömt i sin leksakslåda ... den skitungen:) Kom sent till alla lektioner, men lyckades dock lära mig 3:e deklinationen i latin!
Efter skolan tog jag tag i saken - som alltid när man ligger på marken, tack vare tyngden på alla skolböcker i väskan - och åkte och klippte mig. Ni ser resultate här ovan!
Förövrigt somnade jag i frisörstolen. Det var liksom så himla bra - hela mitt huvud kliade som om det var attackerat av arga supermuterade löss, och frisören lyckades vara på rätt plats var eviga gång, dock förlöst. Man liksom tryckte huvudet mot borsten hon drog genom håret ... ryser bara jag tänker på det!

Senare på kvällen blev det invigning av filmfestivalen med Kelly, Emma och Leni! Det var kallt, men rätt värt ändå. Facklorna var fina och brann fort. Jag såg kändisar - vad mer kan man begära liksom?!
Hur som helst, dagen blev bra, mamma mötte mig vid telefonplan och vi satt och pratade till ... långt in i natten ... nåväl, senare än midnatt iaf. Sen var det dags för mig att hasa till sängs faktiskt. Inget mer latande för min del!

INGEN FÖRSTÅR MIG!
Så, nu har jag äntligen fällt den största tonårskluscha som någonsin existerat.
Varför förstår folk inte när jag dissar dem, eller när jag bara vill krypa inpå skinnet på dem?
Vad är problemen?

Jag hämtade Gustav på dagis idag, och vi har spenderat kvällen med att leka "tandläkare" så att säga, han´stoppar in fingrarna i min munn, jag biter honom och han skrattar hysteriskt. Sen somnade vi och jag vaknade när Greta kom hem.

Här är en skiss på en tröja jag ska trycka. Och ja, jag saknar Ryssland! Haha

Jag funderar ofta över begreppet 'att vara svensk'. 
 
De flesta svenskar skulle på frågan - är du svensk? - tveka och sedan svara nekande för att istället kalla sig något i form av 'internationalist'. I Sverige är det inte okej att vara svensk, för att vara svensk i Sverige är densamma definitionen som att vara rasist. För det är ju hemskt att kalla sig svensk när Sverige gjort så mycket pinsamt, när vi alltid ställt oss vid sidan och tomögt stirrat ut i mörkret istället för att hjälpa våra vänner. 
 I Sverige kallar vi oss själva för "världens samvete" och det stämmer väl rätt bra inpå svenskars beteende. Vi har hanterat tidigare världskriser på ett mer humant sätt ... eller iallfall inte begått statligt mord, officiellt. Men vi sålde faktiskt järnmalm till tyskarna under 2:a världskriget, och vi visste dessutom till att detta användes till att tillverka vapen och ammunition som senare gick till att skjuta x antal oskyldiga individer. Ännu fler misstag kan radas upp och jag ställer mig frågan; vad är det för ett jävla samvete? Eller moral?
 Sverige är sedan länge ett dött land, Sverige är beviset på att fungerande kommunism tar död på politiken...
 Min teori - dock endast privata tankar som jag nu delar med mig av - är att Sverige var den mest funngerande kommunismen någonsin. Det kallades socialdemokrati, men eftersom att svenska folket, till skillnad mot andra kulturer och länder var med på detta och folkligt valde denna regering, gjorde att det fungerade. Svenskarna var ivriga att bygga en fantastisk välfärd, som även om den hade sina brister var mycket välfungerande. Alltid har det funnits människor som kommer åt sidan, och de är dessa som det alltid kretsar omkring i svensk politik. Anledning: Folket har det bra, ingen är rik, ingen är fattig (i det generella Sverige, det finns självklart fattiga - köp en majblomma! och det finns självklart rika - Läs Aftonbladet eller Expressens helgbilagor så kan du läsa vilka dessa är!) Vad jag menar är att svensk politik sedan länge är död, och anledningen är att vi byggde en fungerande stat och nu vet vi inte längra vad vi ska göra. Det är som när man precis städat rummet och slår sig ner i sängen, rullar tummarna och börjar vänta på att det återigen ska bli smutsigt så att man kan återuprepa sin handling. 
 Dessa händelser har, enligt mig, lett till att vi svenskar har blivit det mest demokratiska folket i världen och numera väntar på att någon ska smutsa ner så vi kan röja upp igen. Problemen Sverige har idag är precis tvärtom mot andra länder där invandrarfientliga partier styr och man frågar sig hur man ska bli kvitt alla flyktingar. Vi i Sverige lider av problemen att vår Svenska kultur dör ut. När jag, som talar svenska inte längre kan läsa eller förstå artiklar, eller vägskyltar, så är det något som gått snett.
 Alla dessa flyktingar som slussas in, får uppehållstillstånd och lämnas på gatan. Varför hjälper vi inte dessa? Varför hjälper vi inte de som skriker efter hjälp?
 För att vi har så jävla bråttom att vara bror duktig och bara ta in flest invandrare i världen för att sedan efter år av väntan slussa tillbaka dem. Här bygger vi ett trasigt land på byråkrati blandat med alla världens kulturer, och inget mig emot, jag gillar den härliga kulturblandingen som faktiskt finns här! Men det finns något som är Svensk kultur också, och jag tycker att det är sorgligt att vi inte försöker upprätthålla det. Den kulturen som fanns tidigare, innan Svensk politik hade tagit självmord i bristen på problem. Jag menar inte att Jimmy Åkersson är vår räddare i nöden. Tvärtom, för han pekar ut islam som ett hot. Men är det inte vi själva som är hotet? Hotet om att mista vår identitet när vi slarvar bort vår kultur. När det blivit skämmigt att vara svensk. Är det inte det som är problemet? Att vi totalt tappat andan för riktigt sammanhållning.
 Men vad vet jag, jag är bara en simpel, snart 17-årig pojke som tycker precis som hela svenska folket, att sverigedemokraterna är skit och måste stoppas,  att Sverige är ett vackert land, i sina betongsgrå miljonprogram synkroniserade med Gamla stans genomarbetade detaljer, till de gröna ängarna, till vattnet, till snön som aldrig faller. Men om vi skrapar på ytan finner vi de svenska problemen, det ständiga sökandet efter att hitta en nationalitet och identitet som tappades bort under 1900-talets socialistiska uppbyggnad.
Sverige är ett land att vara stolt över, tyvärr vill ingen kasta första stenen och kalla sig patriot, och kanske kommer det aldrig hända. Jag kan för varje dag räkna upp ett nytt problem som uppstått och frågan är om vi inte backar bakåt i utvecklingen. Men jag tror ändå att det skulle vara skönt att känna sig hemma någonstans, och tillsvidare, fram tills den dagen då jag kan lämna mitt födelseland, tänker jag vara stolt över att vara svensk, både med våra brister, totala misslyckanden men också med det vi är bra på och saker som vi ständigt lyckas med!

Lördagen har stått stilla som i ett tidlöst rum och helt plötsligt stod mörkret och knackade på. Vi som inte ens hade hunnit lämna Stockholm.
Nu sitter jag i Oxelösund och i rummet bredvid skönsjunger släkten Evert Taube medan jag utvidgar mina musikaliska vyer över spotify. För tillfället är det Kraftwerk som ljuder i högtalarna. Anledningen till att jag fastnat här framför datorn får skyllas på mitt ointresse i att lära mig alla dessa visor och drf kan jag tyvärr inte sjunga med.

Tidigare idag när vi satte oss i bilen tog jag min iPod, lät den genljudas av Mew's "Frengers" samtidigt som jag lutade huvudet mot rutan och blickade ut i det kalla regniga Sverige. Då slogs jag av tanken; fan vad länge sen jag åkte bil.
Förvisso händer det att jag åker bil, typ när jag blev skjutsad till och från färjan till Estland. Men när, när åkte jag senast bil  ... riktigt långt dessutom?
Det känns som en evighet sen och jag kan verkligen inte minnas senaste gången jag satt där och stirrade ut över svenska 'autobahn'. Tyvärr, måste jag tillägga. För det där med bilåkning är underskattad. Det är tiden då man inte vet vad man ska göra och verkligen kan ta tiden till att göra något ordentligt, just för att inget går att göra. Där kan du sitta och lyssna på musiken, och känna det musiken ska förmedla. Där kan du stirra, och verkligen stirra, bara för att det är totalt ointressant att stirra. Där kan du sova, för att det är så förbaskat skönt att luta huvudet mot den kalla rutan och i den obekvämaste ställning försöka få en stunds sömn. Och visst, den finns alltid där, sömnen kommer alltid på besök i en bil. Iallfall när jag är där. Jag vet inte vad tanken med denna text var, men jag ville bara påpeka att jag älskar att åka bil, det är sån förbaskad avkopplande terapi ...

Gårdagen tillbringades hemma hos mamma med filmkväll. Jag stod i tre timmar och lagade rysk mat! Har redan börjat sakna landet så mycket. Det bjöds på borstjt och blinis. Dock kom alla så sent att de redan ätit, eller så de de bara det. Jag uppskattade iallafall min egen mat och senare på kvällen såg vi på "en prinsessas dagbok". Haha, det var typ år sedan jag såg den och jag hade faktiskt för mig att den va bättre än vad den nu visade sig vara.

Idag är det Oxelösund som gäller med släkten. Det ska bli najs faktiskt! Har inte träffat alla på länge och faktiskt ser jag riktigt mycket fram emot det.
Tyvärr har jag inga fler geniala tankar att dela med mig av, men det kanske dyker upp under dagen. Har lite dåligt samvete för att mitt skrivande stått still i 4 dagar, men så kan det bli om ens huvud är tomt på tankar.

Röda november, nja inte riktigt, men nu är jag hemma från Ryssland och dagens har tillbringats i sjuksängen med mängder av igentagande plugg.
Sen for jag till jobbet. 1500 människor som inte ens kunde halvfylla hovet och jag tillbringade 4 timmar med okända främlingar. Nu ska jag sova, och jag har plockat fram mina böcker om Ryssland och Stalin. Jag ska börja läsa igen. Wihooo! Och röd ljuder i mina öron, förutom nu för jag gjorde nyss ett avbrott för att lyssna på Mummi troll som jag fick av Margarita! <3

Hemma från Ryssland! På ett sätt känns det skönt. På ett sätt vill jag tillbaka. För att behålla Rysslands-känslan har jag omgett mig med mina ryska souvenirer och tänkte äta borch till middag!
Förövrigt köpte jag filmfestivalsbiljetter idag, blev tyvärr bara 4 stycken för min ekonomi kunde inte erbjuda mer. Dessutom hade jag inte råd att gå på metropia, men om någon vill ge mig det i födelsedagspresent så är det cool ^^ Så dessa filmer blev det allså:
- 9 (Av TIM BURTON!)
- Polytechnique
- I killed my mother
- Tsar (Rysk film) :D
Dessutom har jag köpt Röd och försöker skaffa mig en åsikt om den. Ikväll blir det Lars Winnerbäck om inte viruset är sjukt. Fast det ska nog lösa sig!
 
Förövrig har vi firat fars dag och jag gav pappa finaste ryska vodkan vilket jag tror han uppskattade.

Det har blir mitt sista inlagg fran Ryssland, och det plagar mig att jag inte langra kommer vakna upp om morgonen med Vladimir som star och bankar pa dorren for att vi ar sena. Vi kommer inte langre ga ut i kylan och var sa trotta att inte ens rosten fungerar. Vi kmr inte langra flumma sonder och disskutera hur man dansar pa discon i Sverige respektive Ryssland, och jag kommer faktiskt inte ens befinna mig i det har landet ...
Att det har utbytet blir av nasta ar kanns nastan sa sjalvklart nu nar vi har bestamt att jag ska bo hos Vlovan nasta gang ocksa, och att han ska bo hos mig i Sverige. Ja, jag hoppas verkligen allt blir av, det har varit en fantastiskt vecka. Сбасибо

Jag hörde att det snöar i Sverige. Det fick mig nastan att borja langta hem. Folk kan fa tycka jag ar konstig, men det finns faktiskt ingenting vackrare an snö. Precis som Hakan uttrycker det, 'en karlek ren som snö' och det finns ingenting mer oskuldsfullt och avkopplande med att stirra pa detta magnefika material.
Minnen fran barndomen som borjar avta, minnen av jag och Alex som i 1 meter snö kryper omkring pa skansen och leker dinosaurier. Första snön, som nastan alltid faller pa min fodelsedag, kopplade med 3 Harry Potter-premiarer.
Snö, som 'stilla i ett snöfall' och snart ar det jag som ar vuxen. Jag vaxer i samma takt som snön varje ar blir mindre och tillslut kommer var generation leva i total avsaknad av snö. Inga mer snökrig, inga mer arga rektorer. Kanske ska man vara glad over att slippa overall och att komma in blöt och kall om fötterna, men faktiskt, jag kommer inte gladjas av det. For snön ar en del av mig, och bestammer din sig for att flytta, ar det aven tid för mig att ge sig av.
Nu ska jag tillbringa mitt Sista dygn i Rassija for den har gangen. Fan ...

Har ar den! Den forsta bilden fran Ryssland. Beviset, pa att jag befinner mig i drommarnas land! For det ar vad det ar. Allt jag nagonsinn dromt om.
Och min kare van, viruset, har skickat Rod (Krasnaja) till mig. Kent's nya skiva.
Det ar bast. Aven fast det inte ar hela skivan sa hor jag redan hur den ar 1000ggr battre an TTS. Den himmelska inledningen av 18:29-4 ar ju bara att do for och avslutningen framkallar rysningar som skar lika hart inpa huden som 747's utro. Forovrigt kan inga ryssar sjunga typ. Haha
Och dessutom har dom cigaretter som heter 'сср'. Dom kostar shest rubleji, ungefar 1,50 kr. Det AR respekt.

Ja ni, har ovan ser ni dagens ryska ord! Jag kan verkligen inte forsta varfor ryskan ska ha sa forbannat langa ord. Det gar allt sa mycket svarare och hela tiden maste man stapla sig fram pa orden som man langsamt kanner sig fram genom morkret nar man ska pa toaletten mitt i natten.
En lang reflektion kanns trist sa jag konstaterar bara att ryskan ar ett langt sprak och ordet ni ser har ovan betyder arftlig och uttalas nasledstfvennuyij typ.

Vladimir har gatt till kojs och sover sott pa golvet ute i vardagsrummet och jag ar inte alls trott. Eller jo, min hjarna haller pa att koka sonder av bearbetning. Egentligen. Men det ar fortfarande for mycket uttryck att smalta.
Vi har roat kvallen at att studera rysk historia som den historianord han da ar. Men nog ar den mycket mer intressant an den svenska!

Dagens reflektion av Ryssland kom jag tidigare pa och det var nagot i stilen: Ryssar ar faktiskt trevliga ...
och det grundar jag pa gardagens bravader da alla svenska studenter ramlade ut pa krogen och faktiskt blev vanligt bemotta av alla ryssar som man hor sa mycket om.
Kvallen slutade i ett rokigt karaokerum i en bowlinghall. Nar vi skulle darifran kom en .... laaaaang ryska fram och borjade stota pa mig. Haha, sen ville hon kyssa mig och jag fattade ingenting och det var jattelaskigt, typ som att ha en stor giraff i ansiktet! Dima, som jag senare sov hos var besviken pa mig och kunde inte forsta varfor jag inte ville ta med denna ... statliga (haha, det ska vara med en prick over a:et) kvinna!

Ryssland! Det har ar det underbara landet dar allting besannas! Allt om Ryssland stammer, och det ar fantastiskt. Fast jo, jag har faktiskt gjort en iaktagelse, nastan alla ryssar ar trevliga. (Det finns forstas lika manga undantag som det finns i spraket ...)
Vi har borjat diskutera att aka hit nasta ar igen, och Elisabeth sa att isf far bara steg 3 aka. FETT NAJS. Och HAHA pa er som just nu laser steg ett och hoppas pa att fa aka till Ryssland nasta ar! Ni far stanna hemma.
Har ocksa borjat leta efter sommarlager har sa att jag kan fa tillfredstalla min sjal  i hopp om att jag far aka hit nasta sommar och spendera kanske en hel manad har!  YEAH
Imorgon ar sista dagen och nu ska jag ga och suga i mig de sista dropparna av detta fantastiska sprak! For det ar det, det ar varldens vackraste och mest fantastiska sprak!

Som manga vet befinner jag mig nu i det stora landet pa andra sidan ostersjon och eftersom jag blir bombad med sms och mail sa tankte jag att jag har kan skriva vad jag har gjort dessa tva dagar sa att ni har nagon koll och jag inte behover forklara for alla.

Sa vi borjar fran borjan, alltsa, resa till Estland! Ett harligt mote med mangder av glada ester och ryssar pa baten. Dock var det ngn galen rysk kvinna som ville sla Ludvig sonder och samman for att han sa att Ryssland var daligt ...
Vi for till Tartu med buss, lunchade lite och drog sedan till den Ryska gransen. (Dagens intryck: Ryska gransvakter)

Ryssland ar helt fantastiskt och allt som jag nagonsinn dromt om. Det ar farligt och spannande och vackert och sa slitet. Vladimir bor i en fin lagenhet i ett trasigt hus och han har tre dorrar in till lagenheten for att ingen ska bryta sig in. Igar nar vi skulle ga till en pub for att mota de andra var vi pavag att bli dodade pavagen. En full tonaring var pavag att kora over oss men Vladimir han uppfatta detta och tog tag i mig och slangde oss pa grasmattan. Spannande!

Idag har vi varit i Izborsk och jag har borjat min utfragning om det ryska spraket. Jag gor redan framsteg kanns det som och for det mesta pratar Vladimir ryska med mig. Jag forsoker prata sa mkt ryska jag kan med alla och jag forsoker forsta vilket gar battre och battre. Om jag fortsatter i samma takt kanske jag kan prata lite ryska pa lordag nar det ar dags att lamna landet. Suck, jag bavar redan infor avresan och planerar min flykt till Moskva.
Som sagt, Ryssland ar ett underbart land, och oavsett vilka fordomar man har sa borde man aka hit. Alla fordomar stammer. ALLA! (nastan) Men det ar fortfarande ett underbart land, i all sin charm.

All fran mig.
Uvidimsja!