Mina kusiner är samlade till kalas och jag har tryckt i mig närmare ett kilo kött. Kött, kött, kött. Det står mig upp i öronen och magen trycks ut av all julmust som på ett märkligt och sneaky sätt runnit genom min strupe och nu besvärar min arma mage.
Imorgon är det skolavslutning, tillslut, och äntligen, äntligen är det dags för lov. Äntligen. Snart nytt år, och slut på det här deceniumet. Snart kommer deceniumet med stort D. De 10 år jag ska ta reda på vad jag är för en sorts filur och leva mitt liv fullt ut. Jag har aldrig trott på nyårslöften. Men kanske ett decenniumlöfte är något att ge sig själv?
Nu ska jag fortsätta umgås med mina härliga kusiner och min föredetta au-pair flicka. Kanske kan man få tips om hur man är en bra au-pair? Fast, det är ett och ett halvt år kvar... Sedan är tanken att jag far till Paris i några år.
Imorgon har jag för övrigt gått halva min gymnasietid. Det är blandade känslor det, fast mest av allt längtar jag till att livet ska gå vidare, för jag kan inte stanna kvar här länge till.