Dinosauriegatan

Att slösa 600 kronor på Popagandafestivalen var tveklöst att kasta pengarna i sjön. Inte ett enda band som verkligen fyllde mina förväntningar ... eller, jag hade ju inga förväntningar, och ändå kunde ingenting överraska till det positiva. Överlag såg jag bara 4 konserter, Belle & Sebastian, Robyn, Neon Indian och Hot Chip. Utav dem var Hot Chip den bästa tepåsen. Genom flaxande dans lyckades vi skapa en ring där vi stod med plats för ett rymligt dansgolv att röra sin kropp på.
Och det mest intressanta av alla .... jag såg för första gången i mitt liv ett bög-par på stan som inte inkluderade mig själv eller någon person jag känner. De stod bakom mig, en liten indiepojke med sjal på huvudet och en övervakande pojkvän med ett stadigt grepp runt hans midjan, och fy så dum man kan känna sig, men jag kunde inte låta bli att vända mig om hela tiden och glo - det var ungefär som om någon skulle se en dinosaurie passera på gatan. Jag är nog lite  för gammalmodig jag. Alla skrattade åt mig när jag berättade det här .

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0