Jag har tänkt att jag ska börja tänka efter mycket mer innan jag skriver. När jag gör ett skolarbete ska jag först försöka få fram en tanke jag vill förtälja. Jag vet att många tycker jag skriver "fint" och "djupt", men det tror jag alla säger för att ingen egentligen förstår vad jag skriver. För det gör inte ens jag. Allt handlar om svammel hit och svammel dit, för egentligen, hur nyktra är egentligen mina texter? Vem kan säga vad en samling ord av mig handlar om? Det kanske är en mystisk metafor som ingen kan komma underfund med, och för att slippa unden en intelligensbefrielseförklaring hasplar man ur sig : du skriver... poetiskt, med en drömmande och samtidigt totalt oförstående blick.
Nu är det så att jag inte längre skriver särskilt flitigt på den här sidan, och det är, kanske positivt... för de som till exempel tror jag är självmordsbenägen. Det här kan ju vara ett tecken på mognad och nya värderingar/inställningar till livet. Samtidigt kan jag känna ett smått sting av panik när jag inte uppdaterar ständigt. Kanske pga mediahoran inom mig, eller bara känslan av att få skriva saker man tänker på. Även som det jag skriver för det mesta är oförståeligt för mig själv. Numera är mitt mål att försöka skriva inlägg som för mig betyder något. Inlägg som jag kan stå för (jovisst det finns ett antal redan nu, men de ska bli fler!) och framförallt ska jag inte skriva en massa strunt som får främlingar att tro på teorin om att ett mentalsjukhus är mitt sanna hem. Numera ska jag tänka efter innan jag skriver, och kanske blir det ännu mer svart, men förhoppningsvis blir det iallafall något som man kan ta vid sig av, och faktiskt känna en liten bit av medhållsamhet så att jag inte drabbas av total antipati.