Klockan har passerat midnatt hemma i Noras källare och efter en rejält insvepande filmkväll med svenskt ungomsliv som tema sittar jag nu här vid datorn, borttappat i universums oändliga community och väntar... Ja, efter ett telefonsamtal på en mjukmadrass i ett källarrum som luktar gammalt och med en klocka gjord 1795 tickandes över huvudet vandrade jag ut för att kidnappa några dyrbara minuter med dig. Nu är det matdags men det gör inget - för då kan jag passa på att skriva här, och snart är det ju faktiskt dags för tåget att lämna perrongen. Jag hoppas bara att dom där biljetterna kommer till sans. Ni som läser den här bloggen vet nog gott och väl vad jag pratar om. Snart är det dags:)
 Men först ska Jocke Berg och hans bihang få frälsa mig några kvällar i en kylig februarivecka år tvåtusentio.