Sommarn känns längre bort än någonsin och så pass mycket snö har fallit över vår balkong att jag inte ser min hand om jag sticker ner den i snödrivan som billdats.
Idag har jag och Simon varit på gymmet och jag har lärt mig en del nya tricks för att bli starkare! Jag lämnade ett brev i en snövit brevlåda och känner mig frisk. Jag mår liksom bra även fast min kropp trummar takt med min puls och jag knappt kan lyfta armarna för värken håller dem ner mot marken. Idag släppte en liten sten från mitt hjärta ändå vilket gör min kropp tusen gånger lättare och jag kan andas fritt och det känns lite som när man pressat armarna hårt mot en dörröppning och sedan släppt taget så det känns som om man svävar fritt i det blå. Stenen lossade som ett isberg under vårens dagar när jag droppade ett litet ofrankerat kuvert i en postlåda på villovägar i stockholmsförorten. Nu är jag fri för några sekunder och kan ägna min tid på annat håll. Hoppas alla andra bara kan göra det. Den här situationen börjar bli ohållbar då alla disskuterar den som om det vore nytt skvaller om melodifestivalen eller robinson. Det som smärtar gör sig bäst i en undermedveten fängelsecell.