mig gamla stjärnor följa
på tredje klockans slag slås jag av mina rädslor
de röda gardinerna kan mig ej längre dölja
och då publiken som allra värst jubla
spänningen är som störst – vill jag lova
mot tinningen jag satt en sista kula
för att i lugn och ro få sova

Sluka mig i ändlösa ovationer
dränk min ångest i celebriteternas vimmel
i Shellys spår vi småningom försvinner
sköt en kula på Pollocks himmel
det är du som ger mig nytt liv
jag spelar strikt min tillgivna roll
men det ger mig inte tillräckligt tidsfördriv
jag önskar mig alltid till ruta noll

Monologen tystna

publiken mot mig le
de har ej uppfattat det sista
ty ett slut är inget man kan se
fort – tänd alla ljus
tredje akten är till ända
fort – förbered för ett rus
låt fotoblixtarna blända