Talg
Badrumsspegel. Ljus. Nyvaken. Ljuset svider, liksom när man nyser av solen. Fast det här är mer sterilt. Det är mitt badrumsljus. Speglar mig i spegeln. Är det verkligen jag? Så förstörd. Så ful, röda märken överallt.
Kom jag ska visa dig vad jag såg där i ljuset, för då kanske du hinner se det i tid. Kanske är det en pandemi, kanske var det bara jag som gick sönder. Det där brandgula abstrakta, liksom koda rann det från min hud, plötsligt var den bara där. Det gjorde inte ens ont - varför kände jag ingenting?
Jag har lärt mig den där känslan, jag ska berätta för dig hur det känns, för du kommer ändå inte se förrän det är försent. Förrän det tränger upp till ytan, precis som tankar som övergår i handlingar har du blivit uppäten inifrån. Som ett virus. Kanske var det du som trängde ur mig, och jag gav dig nytt liv - kanske var det min kropp som tillslut sköt dig ifrån mig.
Kom jag ska visa dig vad jag såg där i ljuset, för då kanske du hinner se det i tid. Kanske är det en pandemi, kanske var det bara jag som gick sönder. Det där brandgula abstrakta, liksom koda rann det från min hud, plötsligt var den bara där. Det gjorde inte ens ont - varför kände jag ingenting?
Jag har lärt mig den där känslan, jag ska berätta för dig hur det känns, för du kommer ändå inte se förrän det är försent. Förrän det tränger upp till ytan, precis som tankar som övergår i handlingar har du blivit uppäten inifrån. Som ett virus. Kanske var det du som trängde ur mig, och jag gav dig nytt liv - kanske var det min kropp som tillslut sköt dig ifrån mig.
Pillar på min ömma hud. Den är len. Den är röd. Pillar, klämmer, trycker, ut. Mask. Hulkar över toaletten. Det känns inte förrän på ytan, liksom ett magplask på vatten. För under ytan gör det väl inte ont?
Det var så skönt när du trängde genom mig, och det var så hemskt så att jag försöker förtränga, men nu är du borta, masken är borta, du ska inte få äta upp mig mer.
Kommentarer
Trackback
