Klump

Jag kan inte sätta fingret på vad jag vill ha sagt. Tidigare brukade jag sortera mina tankar i små boxar genom mina inlägg här, det var liksom mitt sätt att kommunicera med mig själv. Numera har jag inte den tiden och när jag nu försöker plocka ut en tanke känns det mest som jag försökte dra ut hela hjärnsubstansen genom ena näsborren. Mitt liv just nu är rena messen, helt på rutin med lite för många bollar i luften - och jag som sökte ett tredje jobb - vilka jag inte riktigt har kontroll över. Ryskan, Wallmans, Globen, vänner - jag kan inte prioritera är det uppenbarligen bevisat nu när jag stått lutad över spisen i närmare 40 timmar för en middag. 
Något som är positivt är åtminstone min nyvunne vän Uno. Jag hoppas han kommer finnas kvar här ett bra tag. Men det är egentligen bara upp till mig. Uno är en fisk.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0