Piff puff lilla molntuss

Mina känslor är som små moln. Små molntussar som utan större moln driver omkring på himlen.
Man kan jämföra varje litet ludet moln med känslor, adjektiv, något som egentligen inte betyder någonting, men när de samlar sig blir det dimmig och man får svårt att se. Svårt att se genom alla känslor och bara låta solen stirra en blint i ögonen.
Som små lager lägger sig ilska, sorg, lycka, skratt, glädje i min stratosfär och för tillfället ser vädret mulet ut, en kylig vind av svårt tänkande, stora tunga moln har bäddat in solen för några dar. Men ljusare tider lockar, och snart kommer även de vara här. Vi går trots allt redan nu mot ljusare tider.
Snart kommer jag gå ut och blicka upp mot en molnfri himmel och bränna mina kinder röda, och bara låta de små obetydliga adjektiven strömma genom mina vener. Moln, ja små moln, där de svarta regnmolnen är tyngst och lägger sig närmast vår planet jorden, närmast till hand, och de små puffiga molnen blir svåra att se. Endast från ett flygplan kan man göra sig ett närmande, och det kanske är så jag vill leva. Tappa fötterna från marken, förlora gravitationen och sväva där uppe i det blå, med min lilla lilla, puff-puff molntuss...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0