... älskade vän ...

Jag funderar ofta över begreppet 'att vara svensk'. 
 
De flesta svenskar skulle på frågan - är du svensk? - tveka och sedan svara nekande för att istället kalla sig något i form av 'internationalist'. I Sverige är det inte okej att vara svensk, för att vara svensk i Sverige är densamma definitionen som att vara rasist. För det är ju hemskt att kalla sig svensk när Sverige gjort så mycket pinsamt, när vi alltid ställt oss vid sidan och tomögt stirrat ut i mörkret istället för att hjälpa våra vänner. 
 I Sverige kallar vi oss själva för "världens samvete" och det stämmer väl rätt bra inpå svenskars beteende. Vi har hanterat tidigare världskriser på ett mer humant sätt ... eller iallfall inte begått statligt mord, officiellt. Men vi sålde faktiskt järnmalm till tyskarna under 2:a världskriget, och vi visste dessutom till att detta användes till att tillverka vapen och ammunition som senare gick till att skjuta x antal oskyldiga individer. Ännu fler misstag kan radas upp och jag ställer mig frågan; vad är det för ett jävla samvete? Eller moral?
 Sverige är sedan länge ett dött land, Sverige är beviset på att fungerande kommunism tar död på politiken...
 Min teori - dock endast privata tankar som jag nu delar med mig av - är att Sverige var den mest funngerande kommunismen någonsin. Det kallades socialdemokrati, men eftersom att svenska folket, till skillnad mot andra kulturer och länder var med på detta och folkligt valde denna regering, gjorde att det fungerade. Svenskarna var ivriga att bygga en fantastisk välfärd, som även om den hade sina brister var mycket välfungerande. Alltid har det funnits människor som kommer åt sidan, och de är dessa som det alltid kretsar omkring i svensk politik. Anledning: Folket har det bra, ingen är rik, ingen är fattig (i det generella Sverige, det finns självklart fattiga - köp en majblomma! och det finns självklart rika - Läs Aftonbladet eller Expressens helgbilagor så kan du läsa vilka dessa är!) Vad jag menar är att svensk politik sedan länge är död, och anledningen är att vi byggde en fungerande stat och nu vet vi inte längra vad vi ska göra. Det är som när man precis städat rummet och slår sig ner i sängen, rullar tummarna och börjar vänta på att det återigen ska bli smutsigt så att man kan återuprepa sin handling. 
 Dessa händelser har, enligt mig, lett till att vi svenskar har blivit det mest demokratiska folket i världen och numera väntar på att någon ska smutsa ner så vi kan röja upp igen. Problemen Sverige har idag är precis tvärtom mot andra länder där invandrarfientliga partier styr och man frågar sig hur man ska bli kvitt alla flyktingar. Vi i Sverige lider av problemen att vår Svenska kultur dör ut. När jag, som talar svenska inte längre kan läsa eller förstå artiklar, eller vägskyltar, så är det något som gått snett.
 Alla dessa flyktingar som slussas in, får uppehållstillstånd och lämnas på gatan. Varför hjälper vi inte dessa? Varför hjälper vi inte de som skriker efter hjälp?
 För att vi har så jävla bråttom att vara bror duktig och bara ta in flest invandrare i världen för att sedan efter år av väntan slussa tillbaka dem. Här bygger vi ett trasigt land på byråkrati blandat med alla världens kulturer, och inget mig emot, jag gillar den härliga kulturblandingen som faktiskt finns här! Men det finns något som är Svensk kultur också, och jag tycker att det är sorgligt att vi inte försöker upprätthålla det. Den kulturen som fanns tidigare, innan Svensk politik hade tagit självmord i bristen på problem. Jag menar inte att Jimmy Åkersson är vår räddare i nöden. Tvärtom, för han pekar ut islam som ett hot. Men är det inte vi själva som är hotet? Hotet om att mista vår identitet när vi slarvar bort vår kultur. När det blivit skämmigt att vara svensk. Är det inte det som är problemet? Att vi totalt tappat andan för riktigt sammanhållning.
 Men vad vet jag, jag är bara en simpel, snart 17-årig pojke som tycker precis som hela svenska folket, att sverigedemokraterna är skit och måste stoppas,  att Sverige är ett vackert land, i sina betongsgrå miljonprogram synkroniserade med Gamla stans genomarbetade detaljer, till de gröna ängarna, till vattnet, till snön som aldrig faller. Men om vi skrapar på ytan finner vi de svenska problemen, det ständiga sökandet efter att hitta en nationalitet och identitet som tappades bort under 1900-talets socialistiska uppbyggnad.
Sverige är ett land att vara stolt över, tyvärr vill ingen kasta första stenen och kalla sig patriot, och kanske kommer det aldrig hända. Jag kan för varje dag räkna upp ett nytt problem som uppstått och frågan är om vi inte backar bakåt i utvecklingen. Men jag tror ändå att det skulle vara skönt att känna sig hemma någonstans, och tillsvidare, fram tills den dagen då jag kan lämna mitt födelseland, tänker jag vara stolt över att vara svensk, både med våra brister, totala misslyckanden men också med det vi är bra på och saker som vi ständigt lyckas med!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0