Ifall man går på bio själv brukar man få höra något i stilen med att man är socialt missanpassad i samhället. Jag är en av de som får höra det titt som tätt, och idag skulle jag vilja slå ett slag för att gå på bio - själv.
Anledningen till att jag tycker ensamma biobesök är mer uppskattade än biobesök med sällskap beror främst på tystnaden.
Att ha vänner som pratar mycket är ofta trevligt – men inte när det gäller bio. Ni vet när man sitter där, mitt upp i en superspännande film och plötsligt trycker sig kompisen nära inpå och viskar i örat en kommentar i form av tillexempel: ”ofta det där händer på riktigt”, eller ”Vad har hon på sig egentligen?” Då önskar man att den kunde knipa, och samtidigt gör i alla fall jag detsamma.
Att gå på bio med en kompis frambringar tvångstankar av att hela tiden kommentera filmen tillsammans.

Men det som är det absolut bästa med att gå själv på bio är att du nu faktiskt kan skapa dig en helt egen uppfattning av filmen. Där finns ingen som direkt när filmen är slut reser sig och proklamerar: ”Gud vilken bra film” eller ”Det var nog det värsta jag sett”.
Istället kan man i lugnt och ro lämna filmen med sina egna analyser av vad man faktiskt varit med om de senaste två timmarna.
Man kan säga att man inte blir påverkad av vad kompisarna tycker, men är det inte så att om en kompis tycker något i filmen var kul och nämner det, så börjar man automatiskt tänka i banorna: ”Det kanske var ganska kul ändå …”
Går man på bio själv, har man chansen att efteråt tänka igenom filmen och dessutom har man ingen press på att tänka fort för att vännen snabbt vill veta din åsikt om filmen. När man senare pratar om filmen med andra är det då mycket lättare att framföra sin egen åsikt om filmen och inte en mix av din och dina kompisars åsikter.