En nattpromenad. Inatt. Klockan var 04.36 och vi la oss ner i en skog. Tittade på löven som glittrade som paljetter i billjusen. Kent snurrade i våra öron och bakom träden kunde man vagt ana stjärnorna som börjat blekna.
Det var en episk stund. Lika episkt som den episka kladdkakan.
Så nu ligger jag här. Och det är bara bra. Jag skiter i vad jag någonsin gjort, och jag skiter i vad jag gör, men det är bra.
En av dom finaste stunderna det här året iallafall var det.