Chailatte 1 o'clock



En upprörd vän skriker: "Jag skulle putta henne och sätta på Kent...". Jag blundar och funderar. Ett bubblande leende slår ner på mina läppar. Svek är inget kul och jag kan bara tänka över min egen reaktion. Säkerligen har jag handlat på liknande sätt, det gör vi nog alla, när mobilen ligger där och kallar på en och man bara liksom inte förmår sig att lyfta luren eller skriva några korta rader till svar. Men på ett så tydligt sätt, på ett sådant elakt och verkligen förnedrande sätt? Jag är verkligen upprörd just nu och kan inte tänka klart. Min stickade kofta kliar och värmen från strupen sprider sig. Jag har gjort en chailatte. En egen chailatte, med skummad mjölk, bryggd på mitt franska chaite köpt i en liten bakficka av Paris.
Egentligen borde en bra vän finnas där för att krampaktigt hålla i den andres anklar då kroppen trotsar gravitationen och fötterna svävar allt för långt från jordens lugn, men i sådana här tillfällen kan jag inte låta bli att lätta på fötterna lite själv och sväva några varv i den brinnande atmosfären. Även om min hettande ilska gör att jag svettar ner Sofias tröja så får man ändå ut något av att intensivt disskutera människors beteende över en nattlig fika per telefon. Det är något som hör tonåren till tror jag, numera även med en dator och en för hela världen läsbar dagbok. Här sitter vi och spekulerar om saker vi om några år kommer ha lärt oss, med en mamma som helst av allt skulle se mig tyst i sängen utan knapprande dator eller viskande röster i en tedoftande hall. Förlåt mamma för att jag inte tycker om sömnen, och förlåt för att jag stjäl din sömn. Nu ska du få sova gott.
Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0