Solen. Ljuset kittlar mina ögon till en nysning, trots att jag kisar, djupt försjunken i en bok. Varför har jag ärvt just denna egenskap? Kommer av mig för ett ögonblick och torkar näsan, öppnar ögonen. Blinkar några gånger, alla färger är så klara. Upplever på nytt känslan av när färgTV:n slogs igång. 
Vinden. Mitt hår är blekt och lätt, det fladdrar så fort vinden smyger förbi. Ett hårstrå kittlar mig i näsan, ett annat i örat. Fan - måste klippa mig. Blond - blekt av solen. En härlig sommardag. 
Jag har gått barfota till baksidan, ner för trapporna, förundrat gått igenom valvet någon flätat ihop utav två träd, promenerat genom den lilla parken där de vill bygga bostäder. Fortsatte sedan min färd på stigen bredvid gatan som inga bilar kör på för att komma ner till den "trista vägen" som mamma kallar den. Personligen tycker jag den är fin. Mysig och genuin på något sätt. Något enstaka träd och höstarna här är fantastiska när regndropparna slår mot asfalten och gatlyktans ljus suddar ut siluetter. Vid korsningen svänger jag höger förbi elskåpet och affären i källaren som jag aldrig förstått vad de säljer för något. Har nog förresten aldrig sett att de har haft öppet. 
Förbi den gamla bänken som står övergiven i nästan korsning går jag, spanar in löpsedlarna utanför konsum, spejar över torget som alltid står tomt och slutligen skuttar jag med lätta fötter över gatan. Det ligger en park här. Den är rektangulär och omgiven av buskar. Mitt i parken finns en gräsplätt där folk grillar och solar under sommarhalvåret. Längst bort ligger lekparken med en plaskdamm som höjdpunkt. Dit brukar jag inte gå. Mitt i parken finns nämligen en liten gångväg förbi ett par träd. Mitt emot står två bänkar placerade. Jag har suttit där otaliga timmar, rökt otaliga paket, läst oräkneliga böcker, fällt oräkneligt många tårar och delat alla mina tankar som passerat genom mig. De här bänkarna skulle jag kalla mina vänner, fast materia har väl inte känslor - de kan bara bevara dem väldigt bra. Bänkarna är mina. Parken är min. Här hör jag hemma.