Det jag minns att jag uppskattade med att skriva här var att det blev som en kommunikation till mig själv. Här kan jag bolla mina tankar precis som jag vill, kan helt enkelt tvinga mig själv att svara på frågan jag tidigare ställde. Och om det här skulle vara ett svar på en fråga så är det alltså: varför saknar jag en så löjlig sak som min blogg? Jag tror det är viktigt att jag tar mig tiden att försöka besvara några frågor då och då, för annars riskerar nog min personlighet att förvandlas till något omvänt "Jeapordy" - och vem vill ha en Magnus Härenstam sittandes i hjärnan med tusentals frågor? Jag tänkte väl det, Karl. Så fort jag faktiskt är tillbaka i den där stunden då allting flyter, då hjärnan kopplas bort och blir ett med orden - går på rutin, då, ja då mår jag bra för då får jag tänka efter på riktigt. Jag har en förmåga att tycka att jag är lite smartare än vad andra är. Egentligen vet jag inte om jag är det; jag ställer nog bara många fler frågor, och för det mesta inte frågor som "hur många har du legat med?" osv, sånt strunt är ju ganska ointressant. Fast å andra sidan ska jag, som i vanlig ordning, säga emot mig själv och faktiskt påpeka  att det ju inte heller är särskilt intressant att veta varifrån jag kommer, eller varför jag existerar - om jag nu gör det. Det viktiga är väl att jag gör det? Helt enkelt, nu när jag funderat ett tag så kommer jag nog fram till att frågor är överflödiga och de absolut flesta finns det inte heller svar på, om inte någon frågar: "Var står mjölken?" för då kan jag direkt svara: "Den drack jag nyss upp!"